Svartmåla ligger mitt i det unika eklandskapet söder om Linköping. Detta område är av riksintresse från såväl naturvårds- som kulturmiljösynpunkt. I eklandskapet finns ett osedvanligt artrikt växt- och djurliv. Många av dessa växter och djur tillhör de utrotningshotade arterna. De flesta av dem har vi som bor här ingen aning om, då det är fråga om mossor, lavar och svampar från växtriket och mestadels insekter bland djuren. Alltså inte växter som vi plockar eller djur som vi ser och känner till. Lika fullt måste deras livsmiljö skyddas för att arterna ska kunna överleva och bevaras för framtiden.

Länsstyrelsen avslutade 1991 en inventering av ett område söder om Linköping som
bl a omfattade Vårdnäs socken. Allt som allt inventerades c:a 20000 hektar. Inom detta område har ca 2 700 hektar klassats varav drygt 500 hektar med högsta naturvärde, nästan 1 300 hektar med mycket högt naturvärde och ca 900 hektar med högt naturvärde.

Inte mindre än fyra delområden med mycket högt naturvärde hamnade helt eller delvis inom det område som vi förvaltar.

Från 1993 pågår en inventering av s k nyckelbiotoper inom hela landet i Skogsvårdsstyrelsens regi. Denna inventering är klar för vår del och två av de tidigare klassade delområdena har förklarats vara nyckelbiotoper. En nyckelbiotop är ett område med mycket höga naturvärden där det finns eller förväntas finnas djur och/eller växter som har så speciella krav på sina livsmiljöer att de är hotade eller är så hänsynskrävande att de har svårt att klara sig i dagens landskap. Innan åtgärder vidtas inom eller i nära anslutning till en nyckelbiotop är man skyldig att kontakta Skogsvårdsstyrelsen.

Område A - Hasseldungen öster Svartmåla Gård. Området är klassat som nyckelbiotop och utgörs även av lövskogslund med gammal hassel, gammal lönn och några gamla grova ekar. "Gammal" i dessa sammanhang innebär mer än 150 år. Blåsippa, lungört, gullviva och harsyra är vanliga men här finns också inslag av vårärt, trolldruva,vippärt och flenört. Kryptogamfloran är värdefull med några mindre vanliga mossor och lavar och - av särskilt intresse - den sällsynta och utrotningshotade igelkottsröksvampen. Fågellivet i dungen är mycket rikt. Enligt skogsvårdsstyrelsen ska detta område i huvudsak lämnas orört. Vi kan gallra försiktigt i utkanterna.

Igelkottsvamp

Område B - Blockterrängen på gränsen mot Kögenäs norr om tomt 74 - tomt 86 Också detta område är klassat som nyckelbiotop karaktäriserat som ädellövnaturskog med stora mossbeväxta stenblock. Här finns gamla träd (äldre än 150 år) av alm, ask, rönn och grov ek. Den rikliga förekomsten av död ved gynnar ett flertal hotade insektsarter. Även här är kryptogamfloran riklig med ett flertal ovanliga mossor och lavar. I detta område ska inga åtgärder vidtas utöver möjligen en spång över sankmarken vid stigen mot Grissleudden och Kögenäs. Skogen ska få sköta sig själv.

Område C - Strandskogen innanför nya bryggan. Området innehåller främst yngre lövskog (30-40 år) med asp, björk, ek och längs stranden klibbal. Här växer den inte helt vanliga orchidén nästrot (fridlyst), en saprofyt utan eget klorofyll som lever på dött växt- och djurmaterial. Också detta område ska i princip lämnas som det är. Vi får förstås hålla stigarna som är genvägar till nya bryggan öppna. Begränsad gallring for att förbättra betingelserna för några gamla ädla lövträd kan också göras.

Område D - Lövskogen mellan badängen och vägen till sjön. Området innehåller många gamla ekar, några kraftiga lindar, hassel och björk. Här liksom på många andra platser breder gullvivor och liljekonvalj ut sig mer och mer for varje år. Här menar skogsvårdsstyrelsen att gallring bör ske for att värdefulla träd ska komma mer till sin rätt och for att markfloran ska gynnas. Samtidigt kan vi då få ut en del lövmassa, huvudsakligen björk och asp, som kan säljas.

Både område C och D har klassats med mycket högt naturvärde i Länsstyrelsens inventering.

Utöver ovan nämnda prioriterade områden finns andra, som vi också måste vara rädda om och hjälpas åt att sköta. Hit hör ängarna, tidigare jordbruksmark, som måste hållas öppna. Fram till 1996 var fodret så attraktivt att några närboende lantbrukare fann det mödan värt att slå och bärga höet. Nu kräver man ersättning i och med att fodret inte har det allra högsta näringsvärdet och vi har beslutat att slå, d v s klippa ängarna i egen regi tills vidare.

Skogsdungen nordost om Lövingsborg (nordväst anslagstavlan) är värdefull. Här behöver inga omfattande åtgärder vidtas. Gallring bör ske där träden står som tätast närmast Lövingsborg.

Skogen söder Lövingsborg och väster etapp 3 ska i första hand vårdas för avverkning. Marken där är delvis mycket sank men där finns mer som kan avverkas. Gjorda planteringar måste gallras med jämna mellanrum.

Åsen mellan vägen mot Unön och etapp 3 har tidigare räddats från avvverkning, men där tog vinterstormarna 97 en hel del både friska och döda träd. Fortfarande finns där kvar höga träd som är ett latent hot mot byggnader och kraftledning. Skogsvårdsstyrelsen rekommenderar att vi låter de tallar som inte utgör något hot stå kvar men fäller kvarvarande granar innan de ramlar av sig själv. Här måste vi också göra nyplantering.

Långholmen är ett attraktivt strövmål med goda badmöjligheter. Fågellivet är rikt trots bofast mink. Här behöver gallras då och då.

I områden med döda träd, särskilt ekar, ska vi vara uppmärksamma på den utrotningshotade läderbaggen. EU har anslagit särskilda medel som hanteras av Länsstyrelsen för att rädda denna insekt.

Inom området är det gott om rådjur. Många tycks vara näst intill stationära och gör stor skada i våra trädgårdar. Möjligen kan vintern 96/97 medfört någon reducering, kanske med hjälp av lodjur. Mycket tyder på att lodjur varit här, men det har inte kunnat bekräftas. Styrelsen följer rådjursstammens utveckling för att se om ytterligare reducering behöver ske.

Älg är vanlig inom vårt närområde men inte så ofta sedd inom området. Badängen hade besök våren 97. Grävling huserar då och då i våra trädgårdar och husgrunder. Fågellivet är rikt inom hela området. Näktergalen är numera inte ovanlig. Bland mera ovanliga gäster kan nämnas tofsmes, bergfink, mindre hackspett, göktyta, smalnäbbad nötkråka och järnsparv.

Som framgått ovan har vår samfällighet en ansvarsfull och inspirerande uppgift att förvalta detta unika område.